Kverulantens elände och lycka

Jag vet inte vad som är värst: att OS är slut, att Jaiku är nere, att Muxtape är nere, att Hymn Project slogs ihjäl, att kommunikationen mellan Gmail och Home.se:s mejlserver havererar, FRA-lagen, att bonusspåren på den stundande nyutgåvan av Robert Fripp och Brian Enos "No Pussyfooting" är så gruvligt ointressanta, att Criterions blurayskivor kommer att bli regionkodade, eller att Försäkringskassan tre och en halv månad in i min pappaledighet fortfarande inte lyckats besluta sig för att betala mig en enda spänn.

Å andra sidan vet jag inte heller vad som är bäst: att OS är slut, att jag lyckats lära mig texten till Stereolabs "Bop Scotch" utantill, att David Byrne och Brian Eno släppt sitt nya album på nätet, att Bloc Party släppt sitt nya album på nätet, att nya inkarnationen av King Crimson släppt en fortfarande mindre än tre veckor gammal konsert på nätet, att Criterion gett ut Vampyr på dvd, att Criterion gett ut Brand Upon the Brain! på dvd, att Béla Tarr kommer till Lund i september, att Peter Greenaway kommer till Lund i september, att Thommy Berggren och Stefan Jarl kommer till Lund i september, min löjligt obskyra Eisensteinreferens i det här inläggets rubrik, eller att jag tillbringar mina dagar med en glatt tjattrande, musikdiggande, dansande, visslande, klappande-sig-på-magen entertainer. Eller jo, jag vet nog ändå vad som är bäst.