Inpass huvudsakligen av metakaraktär

Nu avspeglar Sight & Sounds webbsajt verkligen det nya numret som jag bloggade om i förra veckan, men de har valt att inte ta med de 75 tipsen på bortglömda filmer i den webbpublicerade delmängden, så jag kan inte länka till dem som jag hoppats (och vad värre är, lovat). Får se om jag kan hitta listan någon annanstans, eller helt sonika ska knappa in den själv. Oavsett vilket får det vänta en stund.

När jag publicerade mitt förra inlägg fick av någon anledning, kanske för att jag för första gången lattjade med Bloggers etiketteringsfunktion, Jaiku för sig att ett antal mycket gamla inlägg också var färska, och basunerade ut deras existens som om den var ny. Jag beklagar och hoppas att det inte upprepas.

Till er som tog en titt på min Jaikusida när jag först talade om att den finns men inte hade lust att rss-prenumerera e.dyl. eftersom informationsflödet där i överväldigande majoritet bestod av för en bredare allmänhet knappast högintressanta noteringar från last.fm om vilka låtar jag lyssnat på ber jag om ursäkt och har som svar på berättigad kritik plockat bort desamma. Om någon underlig person verkligen vill hålla koll på vad jag har i öronen går det ju bra att plocka hem informationen från sajten direkt.

Och nu blir det bloggtips: läs mina kompisar!

• Min kompis Fredrik (en av dem) klargör livet och världen på ett underfundigt sätt med sina rapporter från Degeberga Skola.
• Min kompis ------ bloggar någorlunda anonymt om cocktails och (mycket) annat på ctail.avadeaux.net.
• Min kompis Per (en av dem) berättar under parollen "All information är lika viktig" vad han fnular med, vilket hittills visat sig vara bl.a. språkhistoriska undersökningar, memorystrategier och Lönnebergsk historieforskning.

Sistnämnde Per är för övrigt min hittills ende vän på last.fm. Om du känner mig, har konto och också vill bli min vän på last.fm så får du så gärna kila dit och klicka på "Add as friend"-länken.

När man ändå håller på att metablogga ligger det ju också nära till hands (inte minst alfabetiskt) att modeblogga en smula. Idag har jag på mig en Recoil-tröja. Recoil är Alan Wilders soloprojekt, ni vet han som var med i Depeche Mode rätt länge men tröttnade på att aldrig få credd som bandets producent fastän han i praktiken var bandets producent. Anyway, han har gjort en ny skiva och jag har tröjan. Jag har tyvärr inte skivan eftersom skivbolaget glömde skicka med den. Jag vet att skivbolagen med olika grad av tillförsikt ser fram emot en framtid där de inte längre gör skivor, men det här är ju löjligt. (Jag är inte så sur som jag ser ut. Inte så orakad heller.)

Som filmrelaterad avrundning ber jag att få tipsa om att Cinemateket i København, när de öppnar igen i augusti efter sommaruppehållet, bland annat bjuder på en Peter Greenaway-serie som inte bara innehåller the usual suspects. Till det man inte så ofta har chansen att se på duk och som för den delen inte heller verkar finnas på dvd hör kortfilmerna Darwin, Act of God och Death in the Seine, hela The Tulse Luper Suitcases-trilogin som så vitt jag förstår köptes in men sedan totalt ignorerades av Triangelfilm, och därtill Greenaways eget tvåtimmarssammandrag av densamma, A Life in Suitcases. (Att The Falls inte är med kanske kan ursäktas av att de visade den tidigare i år.) Annat intressant på samma ställe: i en Audrey Hepburnserie visas Charade med tillhörande föredrag om Hepburn som modeikon, och det finns säkert guldkorn i serien med amerikansk film från tiden strax före införandet av självcensur. Själv räknar jag kallt med att missa alltihop eftersom jag ska bli pappa någon gång i augusti, fast jag har preliminärt fått tillstånd av den blivande modern att åka och se Darwin -- en underbar dokumentär, berättad helt och hållet med teatertablåer (och berättarröst), som jag inte sett sedan den gick på dansk teve för mer än tio år sedan -- om inte barnet visar några tecken på att vara på omedelbar utväg på (eller före) den femte augusti. Det blir ju spännande, alldeles oavsett, liksom.

*** Stoppa pressarna -- mer Greenaway i Köpenhamn! Den 13 oktober på Plex, som en del av Sound Around-festivalen, spelar Athelas Sinfonietta Louis Andriessens musik live till M Is for Man, Music, Mozart. ***

Should auld acquaintance be... er...

Augustinumret av brittiska filminstitutets rekorderliga tidskrift Sight & Sound trillade ner i prenumeranternas brevlådor häromdagen, och de firar sin 75-årsdag med den roliga satsningen "75 films that time forgot", där skribenter av rang (Rosenbaum, Frodon, Adrian Martin, Olaf Möller etc.) fått välja ut och skriva några ord om varsin ickekanonisk film som de tycker förtjänar att lyftas fram. Redaktionens uttalade baktanke har inte varit att få fram en lista med filmer att peka på och säga "de här borde också ingå i kanon", utan mera något i stil med "de här filmerna skulle aldrig kunna ingå i någon kanon -- men de är bra ändå". Några exempel: Baksa Badal, en fars med manus av Satyajit Ray; Superstar, inte Todd Haynes' utan den med Molly Shannon; den tunisiska stumfilmen The Girl from Carthage; och mer väntat, hardcoreauteuristernas favoriter New Rose Hotel och Vit hund.

Säga vad man vill, det är en spännande lista med fler totalt okända alster än jag kunnat tro. En snabb räkning gav vid handen att jag bara kände till 20 av filmerna, och då använde jag ändå en väldigt generös definition av "känna till" (jag räknade inte de som jag bara vagt kände igen titeln på, men jag räknade t.ex. de som jag visste vem som regisserat, men inget annat; vem som spelade huvudrollen, men inget annat; att filmen kallats den bästa tjeckiska någonsin, men inget annat; och så vidare). Sett har jag hittills bara en enda, men jag har en till i dvd-hyllan. Kul att känna att man inte är färdigbildad.

Eftersom tidningens webbsajt inte reflekterar det nya numret ännu kan jag inte länka till listan, men jag uppdaterar inlägget så fort det går.

Det fanns gott om godsaker i tidningen även i övrigt: stor artikel om Alain Resnais' Cœurs (som just kom ut på dvd i Frankrike, enligt uppgift med engelsk text, och varför i all världen har jag inte beställt den än?), Amy Taubin intervjuar Gus Van Sant om Andy Warhol, mycket utrymme till århundradets hittills bästa hämnarrulle Daratt, intervju med Canneshöjdaren Thierry Frémaux. Till och med annonserna bjuder på intressant information, t.ex. att BFIs kommande dvd-utgåva av Nicholas Rays Bakom spegeln innehåller ett samtal om filmen med Jim Jarmusch och, här kommer han igen, Jonathan Rosenbaum. Vill man speja i tidningsaffärer är det talet 75 i stort typsnitt man ska leta efter; ser man bröderna Coen på omslaget har man fått tag i förra numret.

Apropå Daratt: undrar du tålmodige varför jag inte skrivit något i bloggen på så länge, så är den huvudsakliga anledningen att jag varit lika förbannat lat som jag brukar att jag blivit bestulen. Stöldgodset finns i förra numret av Sight & Sound, tjuven är Mark Cousins, och det han norpat är min fina och givetvis helt originella idé att skriva om alla sju filmerna som staden Wien producerade till Mozarts 250-årsjubileum förra året. De ingick i den gigantiska kulturfestivalen "New Crowned Hope" där, vars inslag också turnerat på andra håll och just nu kan man visst se och höra stora delar i London; filmerna utgjorde tveklöst höjdpunkten i Öresunds Filmfestival i våras. Eftersom jag inte kan utesluta att Cousins handlat i god tro låter jag saken bero och konstaterar att han tyckte mycket sämre om den vackra balinesiska musikal/konstinstallationhybriden Opera Jawa än jag gjorde (mer Taymoresque än Luhrmannesque om man frågar mig, men Cousins gillar kanske inte Julie Taymor heller), medan jag å andra sidan inte blev lika förtjust som han i Bahman Ghobadis Half Moon vars ton av optimistisk magisk realism vid gravens rand irriterade mig -- emellertid känner jag inte riktigt igen mig när jag läser Cousins' handlingsreferat, så nu undrar jag om han hallucinerade eller jag somnade. (Observera förresten att filmen han kallar Dry Season är den som mer eller mindre alla andra kallar Daratt.)

Andra bloggar om: film, filmkanon, filmtidningar