Att minnas vad Croneman glömt

Johan Croneman skriver i DN idag att han inte minns huruvida femtimmarsversionen av Fanny och Alexander hade paus eller inte. Man kan med skräckblandad förtjusning beundra hans självförtroende när han av sin egen glömska drar konsekvensen att "vi [...] i och för sig inget med bestämdhet [kan] veta" om vad Bergman hade tyckt om att Sveriges Televisions hyllningssändning hade sena Rapport inlagt i mitten. Även i Sydsvenskan ondgörs det sig över nyhetssändningen.

Med risk för att verka ofin: vi kan visst veta ganska mycket, både om det faktiska förhållandet och om vad Bergman hade tyckt. Vi kan till exempel konsultera Stig Björkmans och Olivier Assayas' fina lilla intervjubok Tre dagar med Bergman från 1992. Sålunda talade IB:

[D]en verkliga Fanny och Alexander är fem timmar lång. [...] Och den är inte gjord för att se en timme ena veckan och så en timme nästa vecka och så vidare. Filmen bör ses i sin helhet, med en paus för lunch eller middag.

(Min understrykning.)

Sveriges Television brukar inte servera mat till sina tittare, så de bjöd på något annat matnyttigt i stället. Och det tycker vi (Bergman och jag) är helt okej.

intressant? om: film, Ingmar Bergman, Fanny och Alexander

Inpass huvudsakligen av metakaraktär

Nu avspeglar Sight & Sounds webbsajt verkligen det nya numret som jag bloggade om i förra veckan, men de har valt att inte ta med de 75 tipsen på bortglömda filmer i den webbpublicerade delmängden, så jag kan inte länka till dem som jag hoppats (och vad värre är, lovat). Får se om jag kan hitta listan någon annanstans, eller helt sonika ska knappa in den själv. Oavsett vilket får det vänta en stund.

När jag publicerade mitt förra inlägg fick av någon anledning, kanske för att jag för första gången lattjade med Bloggers etiketteringsfunktion, Jaiku för sig att ett antal mycket gamla inlägg också var färska, och basunerade ut deras existens som om den var ny. Jag beklagar och hoppas att det inte upprepas.

Till er som tog en titt på min Jaikusida när jag först talade om att den finns men inte hade lust att rss-prenumerera e.dyl. eftersom informationsflödet där i överväldigande majoritet bestod av för en bredare allmänhet knappast högintressanta noteringar från last.fm om vilka låtar jag lyssnat på ber jag om ursäkt och har som svar på berättigad kritik plockat bort desamma. Om någon underlig person verkligen vill hålla koll på vad jag har i öronen går det ju bra att plocka hem informationen från sajten direkt.

Och nu blir det bloggtips: läs mina kompisar!

• Min kompis Fredrik (en av dem) klargör livet och världen på ett underfundigt sätt med sina rapporter från Degeberga Skola.
• Min kompis ------ bloggar någorlunda anonymt om cocktails och (mycket) annat på ctail.avadeaux.net.
• Min kompis Per (en av dem) berättar under parollen "All information är lika viktig" vad han fnular med, vilket hittills visat sig vara bl.a. språkhistoriska undersökningar, memorystrategier och Lönnebergsk historieforskning.

Sistnämnde Per är för övrigt min hittills ende vän på last.fm. Om du känner mig, har konto och också vill bli min vän på last.fm så får du så gärna kila dit och klicka på "Add as friend"-länken.

När man ändå håller på att metablogga ligger det ju också nära till hands (inte minst alfabetiskt) att modeblogga en smula. Idag har jag på mig en Recoil-tröja. Recoil är Alan Wilders soloprojekt, ni vet han som var med i Depeche Mode rätt länge men tröttnade på att aldrig få credd som bandets producent fastän han i praktiken var bandets producent. Anyway, han har gjort en ny skiva och jag har tröjan. Jag har tyvärr inte skivan eftersom skivbolaget glömde skicka med den. Jag vet att skivbolagen med olika grad av tillförsikt ser fram emot en framtid där de inte längre gör skivor, men det här är ju löjligt. (Jag är inte så sur som jag ser ut. Inte så orakad heller.)

Som filmrelaterad avrundning ber jag att få tipsa om att Cinemateket i København, när de öppnar igen i augusti efter sommaruppehållet, bland annat bjuder på en Peter Greenaway-serie som inte bara innehåller the usual suspects. Till det man inte så ofta har chansen att se på duk och som för den delen inte heller verkar finnas på dvd hör kortfilmerna Darwin, Act of God och Death in the Seine, hela The Tulse Luper Suitcases-trilogin som så vitt jag förstår köptes in men sedan totalt ignorerades av Triangelfilm, och därtill Greenaways eget tvåtimmarssammandrag av densamma, A Life in Suitcases. (Att The Falls inte är med kanske kan ursäktas av att de visade den tidigare i år.) Annat intressant på samma ställe: i en Audrey Hepburnserie visas Charade med tillhörande föredrag om Hepburn som modeikon, och det finns säkert guldkorn i serien med amerikansk film från tiden strax före införandet av självcensur. Själv räknar jag kallt med att missa alltihop eftersom jag ska bli pappa någon gång i augusti, fast jag har preliminärt fått tillstånd av den blivande modern att åka och se Darwin -- en underbar dokumentär, berättad helt och hållet med teatertablåer (och berättarröst), som jag inte sett sedan den gick på dansk teve för mer än tio år sedan -- om inte barnet visar några tecken på att vara på omedelbar utväg på (eller före) den femte augusti. Det blir ju spännande, alldeles oavsett, liksom.

*** Stoppa pressarna -- mer Greenaway i Köpenhamn! Den 13 oktober på Plex, som en del av Sound Around-festivalen, spelar Athelas Sinfonietta Louis Andriessens musik live till M Is for Man, Music, Mozart. ***

Should auld acquaintance be... er...

Augustinumret av brittiska filminstitutets rekorderliga tidskrift Sight & Sound trillade ner i prenumeranternas brevlådor häromdagen, och de firar sin 75-årsdag med den roliga satsningen "75 films that time forgot", där skribenter av rang (Rosenbaum, Frodon, Adrian Martin, Olaf Möller etc.) fått välja ut och skriva några ord om varsin ickekanonisk film som de tycker förtjänar att lyftas fram. Redaktionens uttalade baktanke har inte varit att få fram en lista med filmer att peka på och säga "de här borde också ingå i kanon", utan mera något i stil med "de här filmerna skulle aldrig kunna ingå i någon kanon -- men de är bra ändå". Några exempel: Baksa Badal, en fars med manus av Satyajit Ray; Superstar, inte Todd Haynes' utan den med Molly Shannon; den tunisiska stumfilmen The Girl from Carthage; och mer väntat, hardcoreauteuristernas favoriter New Rose Hotel och Vit hund.

Säga vad man vill, det är en spännande lista med fler totalt okända alster än jag kunnat tro. En snabb räkning gav vid handen att jag bara kände till 20 av filmerna, och då använde jag ändå en väldigt generös definition av "känna till" (jag räknade inte de som jag bara vagt kände igen titeln på, men jag räknade t.ex. de som jag visste vem som regisserat, men inget annat; vem som spelade huvudrollen, men inget annat; att filmen kallats den bästa tjeckiska någonsin, men inget annat; och så vidare). Sett har jag hittills bara en enda, men jag har en till i dvd-hyllan. Kul att känna att man inte är färdigbildad.

Eftersom tidningens webbsajt inte reflekterar det nya numret ännu kan jag inte länka till listan, men jag uppdaterar inlägget så fort det går.

Det fanns gott om godsaker i tidningen även i övrigt: stor artikel om Alain Resnais' Cœurs (som just kom ut på dvd i Frankrike, enligt uppgift med engelsk text, och varför i all världen har jag inte beställt den än?), Amy Taubin intervjuar Gus Van Sant om Andy Warhol, mycket utrymme till århundradets hittills bästa hämnarrulle Daratt, intervju med Canneshöjdaren Thierry Frémaux. Till och med annonserna bjuder på intressant information, t.ex. att BFIs kommande dvd-utgåva av Nicholas Rays Bakom spegeln innehåller ett samtal om filmen med Jim Jarmusch och, här kommer han igen, Jonathan Rosenbaum. Vill man speja i tidningsaffärer är det talet 75 i stort typsnitt man ska leta efter; ser man bröderna Coen på omslaget har man fått tag i förra numret.

Apropå Daratt: undrar du tålmodige varför jag inte skrivit något i bloggen på så länge, så är den huvudsakliga anledningen att jag varit lika förbannat lat som jag brukar att jag blivit bestulen. Stöldgodset finns i förra numret av Sight & Sound, tjuven är Mark Cousins, och det han norpat är min fina och givetvis helt originella idé att skriva om alla sju filmerna som staden Wien producerade till Mozarts 250-årsjubileum förra året. De ingick i den gigantiska kulturfestivalen "New Crowned Hope" där, vars inslag också turnerat på andra håll och just nu kan man visst se och höra stora delar i London; filmerna utgjorde tveklöst höjdpunkten i Öresunds Filmfestival i våras. Eftersom jag inte kan utesluta att Cousins handlat i god tro låter jag saken bero och konstaterar att han tyckte mycket sämre om den vackra balinesiska musikal/konstinstallationhybriden Opera Jawa än jag gjorde (mer Taymoresque än Luhrmannesque om man frågar mig, men Cousins gillar kanske inte Julie Taymor heller), medan jag å andra sidan inte blev lika förtjust som han i Bahman Ghobadis Half Moon vars ton av optimistisk magisk realism vid gravens rand irriterade mig -- emellertid känner jag inte riktigt igen mig när jag läser Cousins' handlingsreferat, så nu undrar jag om han hallucinerade eller jag somnade. (Observera förresten att filmen han kallar Dry Season är den som mer eller mindre alla andra kallar Daratt.)

Andra bloggar om: film, filmkanon, filmtidningar

Jag på Jaiku

Ursäkta att jag metapostar på det här viset, men jag har just lockats att skaffa en Jaikusida. Jag tänkte att det kanske är där jag ska posta de småsaker som jag inte riktigt velat skriva i bloggen av rädsla för att det ska vara för efemärt, smått eller bara inte så filmrelaterat som min pretentiösa bloggtitel påbjuder (alternativt, inte så pretentiöst som min filmrelaterade bloggtitel påbjuder). Just nu har Jaiku strul med funktionen som lägger till flöden, men jag ska naturligtvis pilla dit blogg-Atomen så fort det bara går.


Andra bloggar om: jaiku

Ingen Roy i Cannes?

Jag hoppas verkligen att jag så småningom får anledning att korrigera eller ta bort det här inlägget, men Cannesfestivalen har just tillkännagivit årets tävlingsfilmer och Roy Anderssons Du levande är inte med. Ack, vad kan ha hänt? Är det så att den festivalledningsfraktion som (enligt skvallret) aktivt motarbetade Sånger från andra våningens plats i startfältet år 2000 i år gått segrande ur striden? Har filmen degraderats till Quinzaine des réalisateurs-sektionen? (Okej, det finns ju värre öden i så fall.) Eller är filmen bara helt obarmhärtigt inte klar? Oj oj, vilken nagelbitare.

Bland de intressantaste namnen som är med i tävlan finns Alexandr Sokurov, Wong Kar-Wai och Tarr Béla; dessutom bröderna Coen, Catherine Breillat, Carlos Reygadas, Gus Van Sant och Andrej Zvjagintsev.

Palmjuryns ordförande blir Stephen Frears, och med sig har han många roliga namn, t.ex. Michel Piccoli, Maggie Cheung, Abderrahmane Sissako, Sarah Polley och Orhan Pamuk.

Uppdatering 26/4: Jo, Roy kommer till Cannes -- dock i Un certain regard-avdelningen, som i och för sig ofta innehåller väl så bra filmer som den stora tävlingen, men får avgjort mindre uppmärksamhet. Det ökar kanske hans chans att kamma hem priser, men han borde rimligen få hård konkurrens av Hou Hsiao-Hsien, som hamnat i samma sektion.

Kulturen gryr: Öresunds Filmfestival tillbaka

Så är de svåra åren äntligen förbi och Natfilmfestivalens utlöpare tillbaka, om än i ganska liten skala: tio filmer i Malmö och tolv i Lund, i lika många dagar med början i kväll. Ja, bara en film om dagen i varje stad; det torde väl utgöra ett absolut minimum för vad man kan kalla en festival alls, men jag ska inte vara tjurig. Arrangörerna säger att det blir en större satsning på vår sida av sundet nästa år. Fint!

I Köpenhamn finns det förstås betydligt mer att se, och arrangörerna har varit vänliga nog att införa ett partoutkort (elegant namn, inte sant?), och typiskt danska nog att inte acceptera något annat betalningsmedel för det än Dankort. Tur att det finns ett i familjen! Bland det jag ser mest fram emot finns, förutom filmer av etablerade mästare som Apichatpong Weerasethakul, Tsai Ming-Liang, Bahman Ghobadi och Jia Zhang-Ke -- fast just Jias film har jag redan sett, och den var ju som väntat helt fantastisk -- också intressanta filmer från Mali och från Bali, ny filippinsk stumfilm, en digital Don Quijote, en sydkoreansk film tillägnad Roy Andersson (!), Paul Verhoevens andravärldskrigsfilm och den kinesiska Un Certain Regard-vinnaren. Jag tänker inte lova att jag bloggar om allt. Erfarenheten visar att jag bör vara väldigt försiktigt med att lova någonting alls när det gäller bloggen. Ack ja.