Augustinumret av brittiska filminstitutets rekorderliga tidskrift Sight & Sound trillade ner i prenumeranternas brevlådor häromdagen, och de firar sin 75-årsdag med den roliga satsningen "75 films that time forgot", där skribenter av rang (Rosenbaum, Frodon, Adrian Martin, Olaf Möller etc.) fått välja ut och skriva några ord om varsin ickekanonisk film som de tycker förtjänar att lyftas fram. Redaktionens uttalade baktanke har inte varit att få fram en lista med filmer att peka på och säga "de här borde också ingå i kanon", utan mera något i stil med "de här filmerna skulle aldrig kunna ingå i någon kanon -- men de är bra ändå". Några exempel:
Baksa Badal, en fars med manus av Satyajit Ray;
Superstar, inte Todd Haynes' utan den med Molly Shannon; den tunisiska stumfilmen
The Girl from Carthage; och mer väntat, hardcoreauteuristernas favoriter
New Rose Hotel och
Vit hund.
Säga vad man vill, det är en spännande lista med fler totalt okända alster än jag kunnat tro. En snabb räkning gav vid handen att jag bara kände till 20 av filmerna, och då använde jag ändå en väldigt generös definition av "känna till" (jag räknade inte de som jag bara vagt kände igen titeln på, men jag räknade t.ex. de som jag visste vem som regisserat, men inget annat; vem som spelade huvudrollen, men inget annat; att filmen kallats den bästa tjeckiska någonsin, men inget annat; och så vidare). Sett har jag hittills bara en enda, men jag har en till i dvd-hyllan. Kul att känna att man inte är färdigbildad.
Eftersom tidningens webbsajt inte reflekterar det nya numret ännu kan jag inte länka till listan, men jag uppdaterar inlägget så fort det går.
Det fanns gott om godsaker i tidningen även i övrigt: stor artikel om Alain Resnais'
Cœurs (som just kom ut på dvd i Frankrike, enligt uppgift med engelsk text, och varför i all världen har jag inte beställt den än?), Amy Taubin intervjuar Gus Van Sant om Andy Warhol, mycket utrymme till århundradets hittills bästa hämnarrulle
Daratt, intervju med Canneshöjdaren Thierry Frémaux. Till och med annonserna bjuder på intressant information, t.ex. att BFIs kommande dvd-utgåva av Nicholas Rays
Bakom spegeln innehåller ett samtal om filmen med Jim Jarmusch och, här kommer han igen, Jonathan Rosenbaum. Vill man speja i tidningsaffärer är det talet 75 i stort typsnitt man ska leta efter; ser man bröderna Coen på omslaget har man fått tag i förra numret.
Apropå
Daratt: undrar du tålmodige varför jag inte skrivit något i bloggen på så länge, så är den huvudsakliga anledningen
att jag varit lika förbannat lat som jag brukar att jag blivit bestulen. Stöldgodset finns i förra numret av Sight & Sound, tjuven är Mark Cousins, och det han norpat är min fina och givetvis helt originella idé att skriva
om alla sju filmerna som staden Wien producerade till Mozarts 250-årsjubileum förra året. De ingick i den gigantiska kulturfestivalen "New Crowned Hope" där, vars inslag också turnerat på andra håll och just nu kan man visst se och höra stora delar i London; filmerna utgjorde tveklöst höjdpunkten i Öresunds Filmfestival i våras. Eftersom jag inte kan utesluta att Cousins handlat i god tro låter jag saken bero och konstaterar att han tyckte mycket sämre om den vackra balinesiska musikal/konstinstallationhybriden
Opera Jawa än jag gjorde (mer Taymoresque än Luhrmannesque om man frågar mig, men Cousins gillar kanske inte Julie Taymor heller), medan jag å andra sidan inte blev lika förtjust som han i Bahman Ghobadis
Half Moon vars ton av optimistisk magisk realism vid gravens rand irriterade mig -- emellertid känner jag inte riktigt igen mig när jag läser Cousins' handlingsreferat, så nu undrar jag om han hallucinerade eller jag somnade. (Observera förresten att filmen han kallar
Dry Season är den som mer eller mindre alla andra kallar
Daratt.)
Andra bloggar om:
film,
filmkanon,
filmtidningar
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar