Depeche Mode-mixar och geografiska begränsningar

Det ska fan vara fan nu för tiden. Skivbolagen satsar relativt sett allt mindre på att ge ut fysiska skivor och allt mer på downloads. Men ingen del av skivbranschen är så lås- och begränsningsbesatt som downloaddelen, som delar upp konsumenterna geografiskt och vill att varje köpsajt stänger ute den köpare som inte bor på rätt ställe. Har man via google letat sig fram till någon hett efterlängtad låt och springer dit med pengar i den bildliga handen får man allt som oftast en lika bildlig men dock ohövlig dörr smälld i ansiktet.

Jag är uppväxt på Depeche Mode-tolvor och har alltid (utom de år jag inte gjorde det – förvisso en parentes) följt deras singelsläpp med tillhörande remixar noggrant, och för det mesta köpt de flesta av dem. När det nya albumet Sounds of the Universe släpps om ett par veckor är det lattjolajbanversionen med tre cd-skivor som gäller för mig, inte minst utan snarare mest för bonusremixarnas skull. Men alla mixar kommer förstås inte att vara med ens där. I slutet av februari tillkännagav Appleägda downloadsajten iTunes att de skulle införa en ny släppkategori för Depeche Mode-albumet. I stället för att köpa en fix samling låtar kunde man skaffa sig ett "iTunes Pass" som förutom själva albumet även innehåller ett ospecificerat antal exklusiva remixar, videor, bonuslåtar etc att tillhandahållas lite då och då både före och efter albumsläppet. Ja, att säga till mig att det finns exklusiva Depeche Mode-mixar någonstans är ju som (ursäkta följande favoritmetafor, en darling jag inte vill killa) att vifta med en röd flagga framför ett tåg, jag vill ju ha dem! Kruxet är bara att iTunes Pass inte finns på svenska iTunes. Det är tydligen bara till för amerikaner.

Nå, det här var inte första gången jag velat åt saker på iTunes USA (första gången var, om jag inte minns fel, när det där dök upp en dåligt, för inte säga o-, mastrad men guld värd samling Talking Heads-rariteter som utelämnats från de fina nyutgåvorna av albumen [1]) och jag konstaterade snabbt att andra före mig räknat ut hur man som ickeamerikan skulle göra för att få lov att köpa saker där. Man införskaffar ett presentkort som gäller i den amerikanska butiken; sådana erbjuds ständigt en hel uppsjö av på exempelvis eBay. Sedan registrerar man ett konto i den amerikanska butiken (med en emailadress som inte är densamma som man använder i sitt eget lands butik), ljuger ihop en amerikansk postadress (med fördel i en delstat där iTunes inte tar ut sales tax) och använder presentkortet som enda finansiering (försök inte att registrera ett svenskt kontokort, det kommer att ratas).

Ett kort förtydligande för den händelse att någon nu sitter och överväger att bli upprörd: detta handlar om att köpa låtarna, alltså att faktiskt betala reda pengar för dem. Det är inget digitalt snatteri jag talar om.

Hur som helst, det funkade utmärkt att skaffa sig ett iTunes Pass med ovanstående teknik. Är det värt pengarna? Tja, det kostar ungefär dubbelt så mycket som att bara köpa själva albumet som download, och albumet behöver man ju egentligen inte när man ändå tänkt skaffa sig en cd. Hälften av pengarna är i den meningen någorlunda bortkastade, om man bortser från tillfredsställelsen i att man får ladda hem albumet och alltså kan lyssna på det redan på dess faktiska releasedag, något som fysiskproduktskivaffärer numera blott sällan lyckas erbjuda, oavsett om de håller till på internet eller i stan. Huruvida det andra materialet motiverar kostnaden återstår ju delvis att se eftersom jag inte vet hur mycket det blir, men det har börjat lovande: Electronic Periodics remix av b-sidan "The Sun and the Moon and the Stars" är tjusigt electroputtrig med Berlindoftande slagverk, och Lagos Choir Boys' remix av albumspåret "Miles Away / The Truth Is" har alldeles överväldigande ösiga bassaker för sig en bit in. Ja, så här långt är det bra.

Man behöver inte vara lokalpatriot (och det är jag ju inte heller) för att tycka att det är roligt att Malmös minimaltechnokungar Minilogue ombetts göra en Depeche Mode-remix, och jag slog en mental glädjevolt eller två när jag fick se att den kommit med på en av cd-skivorna i lyxutgåvan. När Sydsvenskan intervjuade dem häromveckan scoopades att de i själva verket levererat två mixar men inte visste var den andra skulle ges ut. I fredags nosade folk på ett forum jag frekventerar där de verkligt hårdföra Depeche Mode-komplettisterna hänger (jag är inte sådan, och kikar andligen över axeln mest hela tiden när jag är där, lite ängslig att vid minsta felsteg bli avslöjad, hånad och utkastad) reda på att denna andra mix faktiskt redan gick att få tag på. Den erbjuds som en av de två mp3-filer (den andra är Le Weekends remix av "Ghosts") som görs tillgängliga för omedelbar nerladdning för den som förbokar någon av de mindre lyxiga utgåvorna av albumet från den amerikanska elektronik-och-sånt-kedjan Best Buys nätbutik. Finns det något krux här? Givetvis, inte bara ett, utan två.

Det första kruxet är att Best Buy inte erbjuder några leveranser till adresser utanför USA. Man kan på nåder få lov att köpa saker med ett utländskt kontokort, men man kan alltså glömma att få skivan skickad till sig hemma i Sverige. Har man någon amerikansk kompis som kan tänka sig att vidarebefordra post kan man ju alltid ange kompisens adress, men eftersom jag ändå ska köpa lyxutgåvan hade ju själva cd:n inget värde för mig i detta fall (se där just en sån formulering som torde rendera omedelbar kölhalning på komplettistsajten: jag vill inte nödvändigtvis ha alla olika utgåvor av skivorna om det är samma låtar på dem) och jag gjorde en annan sak som jag gjort förut i snarlik situation: satte som leveransadress välgörenheten Discs for Dogs, som säljer begagnade skivor som folk skänkt och använder pengarna till att ta hand om herrelösa katter och hundar. (Det finns andra organisationer i USA som man kan skänka skivor till, men de flesta arbetar för utlandsposterade amerikanska soldaters välbefinnande och jag tycker nog mer om katter och hundar än om mördare.) [2] Åkej, det blir väl de dyraste mp3-filerna jag köpt någon gång, men nittio svenska spänn är ingen stor summa; det får gå, det är ju Minilogue! Uh-oh, nu tornar nästa krux upp sig. Jag hade inte trott att det skulle vara något problem att ladda ner mp3-filerna, men när jag fått downloadlänken i mejllådan och klickat på den blev det digital lång näsa. Det står "Sorry, this page is not available in your country." (En lätt filosofisk utvikning: exakt vad betyder ordet "sorry" här? Vad menar de med det? Om de verkligen är "sorry", varför släpper de inte bara in mig så slipper de vara det? Inte vill jag att de ska vara "sorry", jag vill bara kunna ladda ner de filer jag vid det här laget har betalt för, sedan ska jag gå igen.)

Vad gör man? Man beklagar sig för alla som vill lyssna och några till, och har man tur har man en kompis som heter Johan och som tipsar en om TOR-nätverket, en gratis och öppen anonymiseringstjänst som fungerar ungefär som så att man i stället för att med sin egen dator A kopplar upp sig direkt mot webbsajten W när man surfar, ställer man in sin browser på att kontakta TOR-nätverket där en dator B tar emot ens klickningar och skickar dem vidare hej vilt till andra datorer C, D, E... och så vidare. Till slut kommer någon TOR-dator X (som i "exit node") att verkligen kontakta W, som vid det laget i princip inte har någon som helst chans att veta var A är och vem som sitter där. Nå, det är inte anonymiseringsfunktionen som är intressant, utan det faktum att TOR:s distribuerade natur gör att datorn X tenderar bli en som befinner sig geografiskt ganska nära W, kanske rentav – häpp! – i samma land. Man kan behöva pilla lite för att försäkra sig om det verkligen blir så (man kan tvinga sin TOR-installation att använda sig av vissa utvalda utgångsnoder, som man kan filtrera fram enligt allehanda villkor på TOR:s statussida) men det fungerar. Minilogue-mixen landade på min hårddisk i fredags kväll. [3] Är den bra då? Ja, efter en väldigt märklig inledning som ärligt talat inte låter riktigt klok blir det så småningom väldigt likt hur Minilogue lät när jag hörde dem live för snart ett år sedan, minimalt och svängigt med trevliga ljud och fint sinne för dramaturgi.

Kommer det mer? Det kommer mer. Amazon verkar ha fått exklusiv tillgång till en Thomas Fehlmann-mix av albumspåret "Little Soul". Så vitt jag vet är det bara amerikaner, britter och tyskar som har tillgång till Amazons nerladdningstjänst, men det ska gå att komma runt på ungefär samma sätt som man gör med iTunes, med den lilla förenklingen att kan inte behöver lita till eBay utan själv kan köpa en presentkortskod med sitt svenska kontokort och sedan använda den på ett separat Amazonkonto med amerikansk, brittisk eller tysk adress. Sägs det, i alla fall. Jag får väl prova när låten släpps den 20 april. Ganska viktig uppdatering: Nej, man kan inte använda sig av den amerikanska sajten eftersom alla mp3-köp där görs med "1-click", vilket kräver att man har registrerat ett amerikanskt kontokort. Uppdaterar igen när jag (förhoppningsvis) verifierat att den brittiska sajten kan fås att fungera utan registrerat kontokort med TOR. Uppdatering igen: Ja, det fungerar att köpa mp3-låtar från Amazon UK om man kör TOR (inklusive ställer in Amazon MP3 Downloader på att använda ens TOR-installation som proxy). Synd det där att amerikanska sajten bara använder 1-click, vilket tyvärr torde utesluta möjligheten att kunna köpa Kindleböcker för att läsa på sin iPhone. (Nej, jag har ingen iPhone, men ibland får jag för mig att jag borde ha en.) Det var ju värst vad saker bara liksom händer hela tiden: Nu verkar Amazon UK inte längre erbjuda möjligheten att köpa Fehlmann-mixen utan att köpa hela albumet. Amazon DE däremot har fortfarande mixen listad som en separat release, men kanske ännu intressantare är att de har den 17 april – i morgon! – som släppdatum för albumet (inkl. mixen). Det blir nog till att rikta sin TOR mot Tyskland i stället för England.

Svenska CDON erbjuder förresten Le Weekend-mixen om man förbokar vilken fysisk version som helst av albumet hos dem, men Minilogue-mixen är inte tillgänglig i Sverige vad jag vet. Tyska Saturn erbjuder också två mp3-låtar men talar inte om vilka de är; jag blir inte förvånad om det är samma som hos Best Buy.

Avslutningsvis är jag faktiskt mest glad att mixarna verkligen släpps ordentligt den här gången. Runt de föregående Depeche Mode-albumen (Playing The Angel och den märkliga The Best Of Volume 1) släpptes flera av de intressantaste mixarna (t.ex. Pantha du Prince' remix av "Lilian" eller Troy Pierce' remix av "Everything Counts") aldrig officiellt, utan för att få tag i dem blev man tvungen att jaga promotionexemplar på eBay. Det finns ju fler än jag som gillar Depeche Mode, så det blev ganska dyrt. Den här gången verkar (åtminstone nästan) allting göras tillgängligt till humana priser – det gör det lättare att stå ut med krånglet.

[Fotnoterna finns i mitt förra blogginlägg.]

Andra intressanta bloggar om: depeche mode, musik, mp3, minilogue, itunes, amazon