inte alls så att ens göranden och låtanden avlägsnas som ett dammkorn ur ögat eller drivs ut som en vattendroppe ur luftstrupen; tvärtom kan de stå inristade, kommenteras och berättas ännu åratal efter att man själv har glömt bort dem, i palatset där man häpnar över att återfinna dem, som ett brev från sig själv i en dyrbar autografsamling
Marcel Proust, På spaning efter den tid som flytt
bok 3, Kring Guermantes
andra delen, andra kapitlet
s. 421
bok 3, Kring Guermantes
andra delen, andra kapitlet
s. 421
Andra intressanta bloggar om: Facebook, sociala medier, Proust, palatset där man häpnar, prekognitiv litteratur
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar