Kverulantens elände och lycka

Jag vet inte vad som är värst: att OS är slut, att Jaiku är nere, att Muxtape är nere, att Hymn Project slogs ihjäl, att kommunikationen mellan Gmail och Home.se:s mejlserver havererar, FRA-lagen, att bonusspåren på den stundande nyutgåvan av Robert Fripp och Brian Enos "No Pussyfooting" är så gruvligt ointressanta, att Criterions blurayskivor kommer att bli regionkodade, eller att Försäkringskassan tre och en halv månad in i min pappaledighet fortfarande inte lyckats besluta sig för att betala mig en enda spänn.

Å andra sidan vet jag inte heller vad som är bäst: att OS är slut, att jag lyckats lära mig texten till Stereolabs "Bop Scotch" utantill, att David Byrne och Brian Eno släppt sitt nya album på nätet, att Bloc Party släppt sitt nya album på nätet, att nya inkarnationen av King Crimson släppt en fortfarande mindre än tre veckor gammal konsert på nätet, att Criterion gett ut Vampyr på dvd, att Criterion gett ut Brand Upon the Brain! på dvd, att Béla Tarr kommer till Lund i september, att Peter Greenaway kommer till Lund i september, att Thommy Berggren och Stefan Jarl kommer till Lund i september, min löjligt obskyra Eisensteinreferens i det här inläggets rubrik, eller att jag tillbringar mina dagar med en glatt tjattrande, musikdiggande, dansande, visslande, klappande-sig-på-magen entertainer. Eller jo, jag vet nog ändå vad som är bäst.

RR i København

Äsch! Jag kommer att missa Köpenhamnska Cinematekets serie med tre filmer av strukturalisten James Benning, däribland tågeposet RR som lät så förbannat intressant i Cinema Scope-intervjun häromnumret. 43 tagningar med förbipasserande tåg, helt enkelt (tänkte först skriva "varken mer eller mindre", men jag har en känsla av det nog ändå faktiskt är mer, liksom; ja, det kanske inte ens är enkelt heller). Att RR visas nu torde väl ta död på chansen att den visas på dokumentärfilmsfestivalen i höst, som jag hittills hade hoppats. När kommer den på dvd, tro?

Jag får trösta mig med att det i morgon, eller i värsta fall på måndag, förväntas hända mig någonting som har med Chris Marker att göra. Jag avslöjar inga detaljer nu. Snart i en blogg nära dig, käre läsare!

Mysteriet med den försvunna tiden

"En liten paus gör väl ingenting, men sju år är lite väl länge", lär basisten Tony Levin ha sagt till King Crimsons ledare Robert Fripp 1991, när bandet inte spelat ihop sedan 1984. Det skulle dröja ytterligare två år. Men inte var det den sista långa pausen i bandets historia heller.

Det känns inte som en slump att den senaste postningen här i bloggen gjordes dagen innan värkarna satte igång. (Vi fick en Oskar. Nej, han är inte döpt efter statyetten. Hade jag velat uppkalla mitt barn efter ett filmpris hade det ju fått heta Palme! Han är inte döpt efter killen i Blecktrumman heller, förresten.) Det blir inte mycket tid att se film när man ett litet barn. Inte för mig i alla fall. Jag har visserligen en snäll sambo som låtit mig göra små avstickare till Köpenhamn när jag, förmodar jag, sett särdeles plågad ut (Copenhagen Film Festival visade Hou och Sokurov, den ovanligt bleka Natfilm Festivalen visade Guy Maddins två senaste, och Cinemateket trollade fram 2008-versionen av Chris Markers A Grin Without a Cat) men i genomsnitt har det blivit mindre än en långfilm i månaden, dvd inräknat. Kanske, fast kanske inte, är det underligaste att det inte gör så mycket. Barn är också underhållning. Vårat är en hejare på att vissla. Och trevligt nog har den synnerligen småbarnsföräldravänliga genren enminutsfilm-på-nätet lockat både Apichatpong Weerasethakul och Chris Marker (äldst på Youtube?).

Eftersom det inte känns särskilt sannolikt att jag kommer att se så mycket mer film under Oskars andra levnadsår än under hans första tänker jag nu kapa min egen blogg och inte längre använda den till bara filmrelaterat babbel. You have been warned; därmed inte sagt att det är någon risk att läsarens rss-läsare kommer att svämma över precis. Titeln på bloggen får vara kvar eftersom den fortfarande tycks vara sann: senast lär det ha hänt (att dom kallat oss nycinefiler, alltså) i antologin Exile Cinema (ISBN 9780791473788) som jag verkligen borde införskaffa snart.