Roy Andersson gör utställning

På onsdag invigs en utställning av Roy Andersson och Kalle Boman på Forum för levande historia i Stockholm. Den heter Fransson skottar snö och handlar om Sveriges agerande under andra världskriget och medskyldighet till Förintelsen -- ett inte helt okänt Andersson-tema från kortfilmen Härlig är jorden, diverse intervjuer och boken Vår tids rädsla för allvar. De båda pratar lite om sina intentioner i ett nyhetsbrev från Levande historia (scrolla ner en bit). Det tycks också finnas en särskild minisajt om utställningen, men den fungerar inte med min dator.

Man får innerligt hoppas att detta inte betyder att produktionen av långfilmen Du levande ligger alltför oupptinligt på is.

Uppdatering 10/11: Aha! Det där sista får man förhoppningsvis besked om redan i kväll i SVTs Filmkrönikan (eller i repriserna -- själv kan jag nog se programmet först på måndag), där Orvar Säfström följer upp förra årets mycket trevliga reportage som fortfarande kan beskådas på SVT-sajten i uncut-version.

Uppdatering igen: Nähä, det är visst inte förrän i nästa veckas avsnitt. Ber om ursäkt, jag lurades av Sydsvenskans tevetablå.

Dags för Köpenhamns dokumentärfestival

Idag inleds CPH:DOX, Köpenhamns internationella dokumentärfestival, som pågår till och med nästa helg. Programsektioner ägnas bland annat åt nya dokumentärer från Kina (liksom äldre dokumentärer om Kina, företrädesvis av västerlänningar) och Island (i vilka Björk tycks dyka upp i minst hälften), filmer om problematiska fadersförhållanden, filmer om ondska etc. Man kan se tre nya filmer av den nästan löjligt produktive Werner Herzog; man kan gå på seminarium med Sabina Guzzanti, Berlusconihäcklande regissör till Viva Zapatero!; sportentusiaster kan välja mellan Sundancefavoriten Murderball om rullstolsrugby och Game Over: Kasparov and the Machine om den uppmärksammade bataljen mellan kol- och kiselbaserade schackmaskiner; Big Brother in the Middle East, om arbetet med att anpassa tevesuccén för den arabiska kanalen MBC, ser också spännande ut.

Bland de klassiker av blandad årgång som festivalen dammar av finns Claude Lanzmanns monumentala Shoah om Förintelsen (nio och en halv timme lång, uppdelad på två visningar med introduktion av regissören), en kinadubbel med Chris Markers Söndag i Peking följd av Joris Ivens' En historia om vinden, Eyal Sivans The Specialist om Eichmannrättegången och den nästan bortglömda Antonionis Kina.

Själv hinner jag bara se en handfull filmer och sörjer särskilt att visningen av Shoah kolliderar med den enda chansen att se Söndag i Peking och En historia om vinden. Inte utan viss vånda har jag efter att ha vägt in restids- och dvd-tillgänglighetsfaktorer valt att se de båda senare.

Slut på sommaren

Jag har motvilligt kommit fram till att sommaren faktiskt är slut, och därmed får det också vara nog med bloggstiltje.

Bilden är från The End of Summer av Ozu. För halv- och heldanskar visas under hösten ett halvdussin konservativt utvalda Ozu-filmer (Sent om våren och de filmer som mest liknar den) i två identiska serier på Cinemateket i Malmö och Cinemateket i Köpenhamn. Har både Svenska Filminstitutet och Det Danske Filminstitut missat att Ozus 30-talsfilmer genomgått en om- och uppvärdering ute i världen? Det hade varit kul att få se någon av dem.